Vaddå självupptagenhet, tänkte jag när jag läste på om selfies på nätet. När du har en lindrig CP-skada, och det enda man ser det på är en sned mun, vet ni vad man får då? Komplex! För att man har en sådan annorlunda mun. Att fota selfies, har för mig blivit ett sätt för mig att tycka om mitt ansikte. Att lära känna det bättre. Det är först på senare tid som jag fullt ut har börjat gillat mitt leende och det är mycket tack vare selfies.
Att lära mig parera mitt sneda leende med resten av ansiktet är en konst i sig. Därför blev jag så jätteglad, när min fantastiska fotolärare Martina Holmberg, sa att jag var väldigt fotogenisk. Det fick mig att våga bli mer offentlig på nätet och överhuvudtaget. Så nej, jag tillhör dem som inte tycker det handlar om självupptagenhet, när det gäller selfies. För mig har selfies blivit ett sätt att lära mig bli mer bekväm med mitt utseende.
Ett tag var vi på väg att operera bort snedheten i munnen. I tonåren. Men då sa läkaren att det var ett charmdrag och det är så jag ser mig själv som med diagnoser: Ett enda stort charmdrag! Mitt sneda leende, har gett mig ett unikt utseende, som jag äntligen börjat bli stolt och glad över. Och kom ihåg! Jag är bara en glad amatör både framför och bakom kameran. Det viktigaste på Studio Digital är att lära sig och ha roligt under tiden man gör det.
- Bland träden.
2. Titt ut.
3. Skogsselfie.
4. Soluppgång vid Roxnäs udde.
5. Roxnäs udde.
6. Dimman lättar.
7. Strandvägen mot Främby udde.