Stadsläkaren M Ardell och provinsialläkaren Carl Andersson Carlsson inkom 1903 med en motion om att utreda behovet av ett nytt varmbadhus i Falun, och ett färdigt förslag lades fram 1907. Stadsfullmäktiges ordförande Ehrenfried Billengren lär ha invänt mot dessa planer med följande ord: ”Jag badar nämmeligen icke, de övriga stadsfullmäktige badar nämmeligen icke heller, vad skola vi då med ett badhus?” Kanske hyste de andra varma tankar om bad i lönndom, för den 11 november 1911 invigdes det nya varmbadhuset trots allt.
Stadsarkitekt Klas Boman stod för ritningarna, och det lejongula husets utformning har beskrivits som nationalromantisk, jugendstil, modifierad vasaslottsstil och barockslottsliknande. Badhuset inrymde badkar, simbassäng, regndusch (en stril på väggen i 45 graders vinkel för att omfatta hela kroppen), stråldusch (stråle från slang där ”den betjänande besprutar den badande) och sittdusch (en stolliknande apparat där strålarna träffar den badande underifrån) samt bastu, och dessutom en kommunal tvättstuga.
Under badhusets 61 år togs här drygt tre miljoner bad, under badandets storhetstid under 40-talet nästan 70 000 bad per år. Om ordförande Billengren stod för något av dem förtäljer icke historien.
I slutet av 60-talet var det gamla badhuset i stort behov av reparationer. Samtidigt hade en fritidsanläggning på Lugnet börjat ta form, och där även ett nytt badhus. Beslut fattades om att riva varmbadhuset för att ge plats åt det nya polishuset, som stod klart 1968 efter ritningar av arkitekt Jack Hanson (som synes samexisterade ändå de två byggnaderna under några år).
Detta ledde till Faluns första stora rivningsprotester; faluborna gick man ur huse, och en badhuskommitté bestående av bland andra redaktören Arne Montan, docenten Sigvard Montelius och konstnären Alf Wik bildades.
Men förgäves. Kostnaderna för att reparera huset skulle bli alltför kostsamma, dessutom gjorde den nya simhallen att det inte längre fanns något behov av varmbadhuset. Arkitekt Jack Hanson konstaterade i ett radioinslag 50 år efter polishusets invigning (1), att det förstås var synd att huset skulle rivas men att det inte längre någon funktion, och ett hus utan funktion blir bara en sorts reklammaterial.
Den 8 december 1972 lämnade den siste badgästen, Oskar Nordin, badhuset vid stängning, och i mars 1974 revs huset. Efter att det 50-tal ungdomar som förskansat sig på byggnaden avlägsnats, förstås. Fotografiet visar både polishus och varmbadhus i en fond av grönska, vilket leder oss till att det måste varit taget mellan åren 1968-1973.
Källa: (1) Intervju Jack Hansson. https://sverigesradio.se/artikel/7098012